Dejting- och förhållandenas 10 inofficiella budord.

Apropå inlägget jag skrev igår; många trådar på olika diskussionsforum går ut på att just bedriva gissningslekar och köra olika spel för att syna varandras bluff, ungefär, genom att spela svår eller otillgänglig, lägga in antydningar eller ledtrådar och följa de oskrivna dejting- och förhållandereglerna som bland annat säger att du icke får ringa den andre förrän minst 48 timmar har gått, annars är du, gud förbjude DESPERAT! Hur orkar folk hålla på? Det är klart att man ska hålla det på en normal nivå och inte ringa på dörren med flyttkartongen i hand, lugn och fin är sättet att vara men inte falskt, som i när du spelar dejtingspelet, alltså; gör som du känner men gör det lugnt och inte förhastat. Behöver man tänka mer än så? Tydligen? Jag känner mig som ett UFO på besök på en främmande planet. Eller så är jag typ bara dum i bollen. Det roliga (?) är att på den tiden jag var med på dessa insane asylums, det vill säga dejtingsajterna, så träffade jag endel personer som högt och kaxigt proklamerade att de minsann sket i reglerna, de var så oerhört frisinnade yada yada men när det kom till kritan ... nope. De visade sig vara gedigna paragrafryttare, jag antar att de ville ge sken av att vara öppna, coola snubbar med breda horisonter när det förhöll sig precis tvärtom. För det är ju så, ungar, att om man VERKLIGEN är en cool snubbe, eller tjej, då finnes inget behov av att proklamera någonting överhuvudtaget. Skrällande cymbaler och allt det där.