Heja Jessica!

Jessica skjutsar hem tjejer i natten


Jag beundrar Jessica! Låt oss alltid visa vårt stöd för andra tjejer, även om det så handlar om några ord mitt i vardagen.

Min mamma om min lånehund (som jag kan bli fodervärd för, om jag vill); "Hon är som du: en bitch!", man ba: tack mamma!

Men jag får väl ta det som någon slags omvänd komplimang eller något.

Glöm inte barn: kan man andas med hjälp av respirator så kan man jobba!

Jag lovar: nästa steg i arbetet med att kontrollera och straffa sina intern... eh jag menar arbetslösa, blir att Arbetsförmedlingen och a-kassan installerar ett program på alla ens enheter så som på datorn och mobilen, så att de kan registrera vad man surfar på och vad man gör; ty är du arbetslös så skall du tillbringa all din vakna tid med att söka arbete och ser de i din dator att du lägger tid på att surfa på sidor som Instagram eller annat icke arbetsrelaterat, då ryker din ersättning.

Vidare kommer de att operera in chip i huvudet på sina arbetslösa så att de kan kontrollera var man fysiskt befinner sig samt vad man tänker på, ty är du arbetslös så skall du enbart tänka på hur du ska skaffa ett arbete, ingenting annat, råkar du tänka på kattungar eller vad du ska äta till middag så ryker din ersättning.

Till syvende och sist så kommer de att installera en arbetsförmedlarassistent i de arbetslösas hem, denna assistent ska fysiskt observera den arbetslösa så att den arbetslösa inte gör någonting annat än att söka arbeten, den arbetslösa ska leva och andas arbetsgivande åtgärder och arbetsgivarassistentens uppgift är att rapportera minsta avvikelse från detta, minsta antydan till att den arbetslösa gör någonting annat än att försöka ta sig in på arbetsmarknaden, och har arbetsgivarassistenten någonting att rapportera, så ryker din ersättning.

Jag inser att det inte var så bra att sarkastiskt fråga A-kassan om det är ett fyrasidigt intyg från Kungen de behöver för att godta det fruktansvärt lössläppta i att glömma att lämna in ett papper på givet datum, ett papper helt utan betydelse för huruvida jag är anställningsbar eller inte, till Arbetsförmedlingen.

Nu blir jag nog avstängd från ersättning på grund av uppstudsighet. En ska kräla i stoftet med mössa i hand för att få ut den ersättning som man själv har betalat för under 13 år. Det finns inte en mikromillimeters utrymme för den mänskliga faktorn, ej heller finns det något beaktande vad gäller att en har arbetat och varit en god och bidragande samhällsmedborgare fram till nu, för nu är man en brottsling, guilty until proven innocent.

Icke att förglömma; jag hade några personer som var på min sida när jag arbetade på kommunen och för en av dem berättade jag om den lilla egenskaps eskapaden varpå hon, när jag var ute på lunch, tapetserade mitt skrivbord med post-its på vilka hon hade skrivit ned de egenskaper som hon tyckte stämde överens med mig: intelligent, lojal, rolig, vänskaplig, varm, ärlig etcetera och hon skrev också att hon hoppades att dessa "kort" skulle skriva över de kort som jag fick den där gången.

Det var så fint att jag fick tårar i ögonen.

Den första omgången kort kommer aldrig att raderas, de kommer att finnas där som en påminnelse om hur viktigt det är för mig att aldrig försöka vara så som man "ska" vara för att passa in, den andra omgången kort kommer att finnas där som en bekräftelse för just det.

Pudelns kärna, jag bara säger saker.

Jag glömmer nog aldrig den där lilla teambuilding-session som förekom en gång på en arbetsplats (ej på kommunen i detta fall) då vi satt gruppvis och drog kort ur en kortlek, på dessa kort stod det tryckt olika egenskaper och poängen var att man skulle ge kortet, egenskapen, som man hade dragit ur kortleken, till den person i gruppen som man tyckte överensstämde med egenskapen.

Här är de egenskaper som de i gruppen gav varandra: snäll, empatisk, hjälpsam, samarbetsvillig, vänlig, glad, trevlig.

Här är de egenskaper som de i gruppen gav mig: burdus, egocentrisk, obstinat, arrogant, dominant.

Vid förklaring av egenskapen dominant sa hon som gav mig kortet: "Alltså när du säger något så bara SÄGER du det" och jag bara "Hur ska jag annars säga saker?" och hon påhejad av de andra "Just det, just precis som nu: du bara SÄGER det, rakt ut!!"

Och det mina vänner, är vad man brukar kalla pudelns kärna.

Man ba: (hurtig röst) hunger är bara kroppen som äter av fettet! Nothing tastes as good as skinny in the morning!

Kroppen ba: håll för fan din käft och ge mig OSTBÅGAR! FETT! KOLHYDRATER! NU!

Varför börjar förlossningar i filmer alltid med att de går direkt till krystvärkarna? Innan jag själv blev med barn och gick på föräldrakurs så hade jag uppfattningen av att det var så det var, när det i själva verket är så att värkarbetet startar långsamt och försiktigt och sedan byggs upp under flera timmar under vilka det gör ondare och ondare för att sedan avslutas med en kort sektion av krystvärkar och krystvärkarna gör konstigt nog inte alls lika ont som föregående värkarbete, en krystvärk känns som om man plötsligt blir våldsamt och oåterkalleligt bajsnödig och som om bajskorven i fråga är en gigantisk megabajskorv som kommer att pressas ut vare sig man vill det eller inte (ja, fatta paniken!) och barnmorskorna ryter åt en att nu släpper du för fan lustgasmasken och trycker på och man bara nej snälla jag kan inte!!!!! och de bara lägg av vi har förlöst hundratals barn du kan visst det!! och man läggs i en grodliknande position och det står en barnmorska på varje sida om ens utpressade ben och håller i (läs: fast) dem och varje gång som en krystvärk kommer skriker barnmorskorna tryck tryck tryck!!! och man tänker att jaha det här var ju ett kort liv man fick, nu kommer jag att gå mitt itu, hej då världen och man trycker och trycker så att blodådrorna står ut som rötter ur jorden i ens ansikte det går inte! skriker man och barnmorskorna tjoar jo det går nu ser vi huvudet! och man bara va fan snackar de om HJÄLP MIG! och sedan plötsligt; en otäck, brännande sensation och en högst märklig känsla av någonting stort och hårt som passerar och följs åt av något som i jämförelse känns som en sladdrig geléklump och så är det över.

Oj. Förlåt! Skrämde jag er nu?

I morgon är det tydligen alla hjärtan dag. Ungefär så mycket entusiasm känner jag inför det att den första meningen innefattar mitt intresse för dagen i fråga. Jag är inte så engagerad i det, jag är inte särskilt romantiskt lagd överhuvudtaget. Vad är romans förresten? Är det middag med tända ljus och rosenblad på överkastet?

Sagan om gästhandduken

För länge sedan hade jag en vän som var väldigt befäst vid etikett, och med befäst menar jag BEFÄST. En gång var hon och hennes sambo hemma hos mig och min dåvarande sambo. Plötsligt stack hon ut huvudet och frågade: "Vilken handduk ska jag torka mig på?" och jag förstod inte att hon menade att där borde finnas en gästhandduk så jag varade; "Det spelar ingen roll, ta vilken som" varpå hennes sambo såg ytterst nöjd och förtjust ut, som om hon äntligen hade fått svar på tal av någon, vilket förmodligen var fallet, dock en oavsiktlig sådan. Hon snörpte på munnen och stängde badrumsdörren igen.

Jag kom att tänka på det idag när jag bytte handdukar, vilken konstig sak att göra, att liksom uppläxande och mästrande komma med en indirekt pik, brukar ni göra så när ni är hemma hos folk som inte har gästhandduk?
Nej. Just det.

A. Det var bara det.

De dåliga självförtroendet är som skikt på skikt i mitt huvud bestående av andras negativa attityd, ord och nedtryckningar.

En tanke slog mig; tänk om alla de människorna hade varit positiva och upplyftande i stället? Tänk så mycket jag hade gjort och kunnat vara då,  nu måste jag i stället sitta här och ägna tid och energi åt att hyvla ned skikten. Tack som fan.

Försökte vara djup, men det spårade

En stirrande blick
Ut genom fönstret
Mot en lysande skärm
Klockan tickar fram tiden
Tick-tack i köket
Tiden är en naturlag som rör sig framåt
Jag har ont i tandhalsarna

Ryck upp tisteln med rötterna

Det är konstigt det här med huvudet; hur andra liksom kan flytta in i det.

Jag har inte satt min fot på kommunen på snart ett år och jag har inte talat med någon av dem som utsatte mig för kränkande särbehandling, men på något konstigt vis har de flyttat in i mitt huvud, vad det verkar, och där sitter de nu på flanken av mitt medvetande och kommenterar det som jag gör, de gillar särskilt att komma med kommentarer när jag gör någonting av intellektuell art, som att skriva på det projekt som jag har startat, då blir de rentav upphetsade där inne och kan inte bärga sig från att skrika i munnen på varandra "HAHAHAHAHA! Kolla vad hon gör! Hon försöker skriva en bok!! HAHAHAHAHAHAHAAAA! Men guuuuuud så KOMISKT! En apa är en apa även om den håller i en penna! Ja jösses det här är dagens komiska höjdpunkt! Hon tror att hon är smart HAHAHAHA! Vad gör hon nu? Titta! Hennes försök är som en femårings försök att måla en Picasso!"

Någonstans förstår jag att det som de säger om mig är felaktigt, rent logiskt, men känslan av att det är sant sitter kvar, de har planterat den inom mig, som en stickig tistel som river och gnager på självkänslan.

Calici hoppade över mig den här gången *blickar lättat, men samtidigt besviket ut över nejderna*

Just det.

RASISTERS FÖRTRYCK MOT KVINNOR

Djävla svin är vad de är

Det här gör mig rabiat förbannad! Fatta vilka djävla svin dessa människor är.

Notera att det som gör mig förbannad definitivt inte är att sådana som de inte vill "beskydda" mig, jag vill inte att de lynchmobbar i mitt namn, jag betackar mig därför deras "beskydd", det som gör mig förbannad är att dessa människor härjar fritt i samhället och sprider sina vidriga värdringar omkring sig.

Jag tror att jag måste byta ringsignal eftersom det är märkligt (men också hysteriskt roligt) när en röst i min väska plötsligt börjar ryta: "GE MIG MUTTA!".

Det finns inget gosigare gos än Boston Terrier-gos.