2013-10-07

Berättelsen om trillingnöten.

Varje morgon på väg till jobbet passerar jag Marabou, eller "marratjo" som jag kallade det när det begav sig på grund av att 99 % av de som arbetade där var finnar. Jo. Ja. Jag har alltså jobbat där och här kommer berättelsen:



Det var anno 2000 och jag var blått 20 år. Jag hade fixat jobb åt min dåvarande pojkvän (19 år) på ovan nämnda fabrik och vissa skift gick vi tillsammans. För att ni bättre ska kunna förstå berättelsen så är jag först tvungen att beskriva min pojkvän lite grann; han var en sån där djuping, han hatade att jobba, han ville egentligen bara ligga hemma i sängen och tänka filosofiska tankar eller lyssna på klassisk musik eller spela på sin keyboard. Vidare kunde han inte sluta prata om sitt ex och hur otroligt vacker hon var, om hur han nästan kollapsade av känsloanstormningen varje gång han sett henne (nej han var inte över henne egentligen) och så vidare, således kände jag mig en smula osäker på hans känslor inför mig men jag var ung och begrep inte mitt eget bästa på samma sätt som man gör när man är vis av erfarenhet.

På vår avdelning jobbade en ung, söt finska som min pojkvän fattade tycke för. Jag begrep det inte till en början men började ana ugglor när han plötsligt frågade mig om vi inte kunde börja umgås med henne, när han erbjöd sig att komma hem till henne och hjälpa henne att installera en dator (fast han inget kunde om datorer) och när han nästan SPRANG ut på rasterna när hon var där, för att sätta sig, om inte i hennes knä, så näst intill.

En dag står jag och glor vid min station; trillingnötsbandet och jag hittar en nöt som är formad exakt som ett hjärta. Jag tycker att det är gulligt så jag tar det för att ge det till min pojkvän. På rasten sätter han sig, naturligtvis, bredvid henne och jag ger honom chokladbiten och han tar emot den slött och ointresserat och frågar ”Jaha?” eller något i den stilen och jag säger ”Men titta, det ser ju precis ut som ett hjärta, till dig från mig” varpå han vänder sig till den unga finskan, räcker fram hjärtat och säger: ”Här… Det är till dig… från mig…”.

Pinsam tystnad uppstår.

Finskan tar emot det, stoppar det i fickan och säger ”Tack… Jag ska ta hem det till min pojkvän, han gillar trillingnötter…” och min pojkväns ansikte faller bokstavligen ned i golvet av besvikelse. Jag minns inte riktigt men han kan ha fått en tår i ögat.

Det var berättelsen om trillingnöten det.