Ni vet när man går gatan fram och plötsligt så anfaller hjärnan en med ett minne, ett oerhört pinsamt minne som man absolut och definitivt inte vill minnas och man viskar för sig själv: "Nej! Nejnejnejnejnej NEJ! SLUTA!" men å nej, hjärnan slutar inte, den gnäggar förtjust och spelar upp scenen än mer levande innanför ens hårt hopknipna ögon.

Varför gör hjärnan så?