I går när jag låg i sängen och skulle sova fick jag erfara en mysig liten ångesttripp, det rörde min son och varannan vecka och "mitt svek" gentemot honom etc. men vet ni vad? Min fantastiska terapeut lärde mig en gång ett trick: när ett sådant tillstånd kickar i gång så ska man tänka "OK, jag kan inte tänka på det just nu men jag ska tänka på det i morgon klockan 10" och man kan till och med skriva upp vad det är man vill älta och klockslaget så att man inte glömmer det.
Sedan somnar man och vaknar och går upp och hela baletten och klockan blir tio... och elva och tolv och man har helt glömt bort vad det var man skulle älta. Eventuellt kommer man ihåg det men i dagsljuset när ångesten sover känns det helt främmande: älta vadå? Varför då? Jag kan ingenting göra åt det nu? Jag kan inte spola tillbaka tiden? Varför fastnade jag i det här? OSV. Konstruktiva tankar tar över de ångestridna, skuldtyngda kletiga paniktankar man hade där i mörkret.
Schematricket.