En ny dag bröt sig igenom mörkret. Solen lämnade Kina och rullade ut den blå manteln över den frusna marken i norr, smekte den stela marken med gula fingrar och letade sig in genom en liten springa i min persienn. jag steg upp efter en natt av sorgesamma drömmar om min kära mormor med det vita håret som inte finns mer i den här världen, gjorde en kopp kaffe och trodde att jag skulle vara låg men det visade sig vara precis tvärtom, min telefon ringde och jag lät positiv. Det förvånade mig.
Nu är jag här.