Kolla vilket otroligt fint påskpyssel min son har gjort på förskoleklass!

Till vänster i bild syns den påskkärring som jag och mina kolleger fick när jag jobbade på Försvarsmakten.

Mina påskliljor, skenet bedrar dock; de är typ uttorkade, inte pga. dålig vattning utan på grund av dålig kvalité, man får vad man betalar för antar jag.

Orkién jag fick av mina fackliga när jag hade det så jobbigt med förhandlingar hit och dit.

Har ni sett programmet "The talk" någon gång? Det går på sjuan, TV 4.

Jag provoceras av det här programmet. Jag funderade en stund över varför och jag kom fram till två orsaker, den första är att det är designat ut i minsta atom för att tilltala mig som kvinna och mor baserat enkom på stereotypa normativa föreställningar om hur kvinnor, alla kvinnor, är.

Jag är inte på detta vis. Det stör mig inte att det finns kvinnor som är på detta vis, lev och låt lev etcetera, det som stör mig är att programmet baseras på att alla kvinnor är utformade utifrån en given mall och därför tänker, känner och tycker på ett visst sätt, har vissa givna intressen och egenskaper och så vidare, därför säger programmet indirekt att jag bör vara på detta vis för annars är jag ingen riktig kvinna. Detta är FEL och det är det som provocerar mig.

Den andra orsaken till mitt ogillande är att det är så galet ultra amerikanskt, det vill säga glättigt, ytligt, stereotypiskt och megasminkat. Jag har ingenting emot amerikaner överlag, det är just den där tv-glättiga big-smile-attityden som jag ogillar.

Nu går jag och min GAD och lägger oss för kvällen. Eller det förstås; GAD´en sover ju redan på grund av farbror Lergigan. För övrigt är "Battleship" en urusel rulle.

Jag hade ångest tidigare, inte panik, men ändock ångest, orsakad av en negativ tankeloop, sedan tog jag en Lergigan och då kom lugnet svepande som en varm, mysig och mjuk filt och lade sig om mitt inre. Så. Jävla. Skönt. Ångest gör mig irriterad och retlig, den gör mig rentav otrevlig, det är som om ångesten blir sur när andra pratar med mig och distraherar mig från att umgås med den.

Jag är på ett monumentalt dåligt humör idag.

Sluta nu med att läsa om flygkraschen och skrikande passagerare! Det är som att rulla ut den röda mattan, hyra in pressfotografer och bjuda in mr. Ångest till dess alldeles egna galapremiär. Fatta!

Om man inte har konflikter så skapar man sig dem!

MVH

Dum i huvudet