"Jag är en pusselbit.
Du är en pusselbit.
Vi är alla bitar i livets stora pussel.
Jag är en pusselbit.
Du är en pusselbit.
Kom ihåg att alla bitar behövs.
Kom ihåg att alla bitar behövs."

Det sjöng andraklassarna på sommaravslutningen. Det var en fin sång. När sången var slut vände jag huvudet mot mitt ex som stod bredvid mig  och viskade gravallvarligt: "Du är en pusselbit". Det räckte för att resultera i att han frustande och fnissande blev argt hyschad åt av de andra föräldrarna.