Det finns en BBC-serie som handlar om en man som besöker och lever hos olika stammar i olika ursprungsbefolkade delar av världen, nå, jag såg ett avsnitt nyss (väldigt bra och intressant serie - se den!) och då tänkte jag först hur väldigt märklig deras kultur ter sig för mig, sedan vände jag på det; hur väldigt märklig är inte vår kultur för dem? Säg att jag skulle vara med i en omvänd dokumentär och de såg mig på TV: en kvinna, sittande ensam i ett tomt rum dagarna i ända stirrande på en maskin - så fullkomligt bisarrt, faktiskt. Eller säg att de såg någon sitta på jobbet, samma sak där; en person sitter ensam i ett tyst rum och stirrar på en maskin dagarna i ända. Eller en person sitter på ett tåg, men ändå ensam - stirrande på en maskin!

Så väldigt ensamt och icke-levande det skulle te sig för dem, vars kultur bygger på att man är tillsammans alltid, ingen är någonsin ensam, på gott och ont förvisso men mest på gott eftersom vi människor är sociala flockdjur och ej ämnade för att sitta ensamma, tysta i ett rum, stirrandes på en maskin.

Vad gör denna i-landsutveckling med oss människor på sikt? Bekvämlighet och alla de fördelar som ett utvecklat samhälle bringar, ja men visst, men måste det vara konstruerat på ett sådant isolerat vis? Det är, när man tänker på det, väldigt väldigt märkligt, mer märkligt än ursprungsstammarnas främmande ritualer.