Det finns ett knep som man kan använda när man känner att man börjar att få ångest och det är att medvetet röra kroppen, varje liten rörelse med den, utstuderat långsamt, liksom en kameleont på promenad på en mycket smal kvist. Detta lurar hjärnan och säger åt den att hey, jag är fullkomligt lugn och därför långsam, så wazzup med dig?
Det fungerar. I alla fall på mig, som är en sådan som blir i trängande behov av rörelse när jag blir ångestdrabbad, jag kan inte sitta still, jag måste flänga omkring eller vanka fram och tillbaka.
Så nu har jag rör mig kameleontstil i en halvtimme och nu känns det bättre, ångesten ebbar bort, utan att ha gjort mer än att fingra lite lätt på mig med sina kallsvettiga, klibbiga fingrar.
Ha. Ha. Bitch.
Detta är svårt att göra när man ej befinner sig inom hemmets fyra väggar, ty det kan lätt uppfattas som om man vore under påverkan av någon slags olaglig, eller laglig för den delen, substans.