Det finns ett barn som ofta är hos mig, detta barn är vän med min son, detta barn har det inte bra hemma hos sig. Idag hörde jag en hjärtskärande berättelse genom nyckelhålet till mitt barns rum, inte så att jag medvetet tjuvlyssnar, jag råkade blott höra i just den stund som jag kopplade i kontakten till min fönsterlampa, vars uttag råkar sitta just precis bredvid mitt barns sovrumsdörr, denna berättelse uttalades med ett skratt, men jag fick en klump i halsen, för jag vet hur det är att vara en flicka och ha sitt skratt som skydd; som om det som skedde runt omkring en var ett dåligt skämt.

Så vad ska man göra åt detta? Det ska mycket till innan man ringer soc, men varje barns angelägenhet är min angelägenhet och således måste jag agera.