Naturligtvis inte.
Ändå är det nu jag som får ta del av konsekvenserna, konsekvenserna redogörs för mig i detalj via romanlånga SMS komplett med arga kommentarer som "Ja du får tycka vad du vill att jag är dum i huvudet!" och jag bara: ...
Ja. Du ÄR dum i huvudet. Förlåt mig, jag vet att man skall hedra sin moder och sin fader eller vad fan det nu är, men vad i helvete - hur kan man försätta sig själv i en sådan idiotisk situation? Det är som att slå läger på ett minfält och tro att ingenting kommer att explodera och att ignorera varningarna och utsätta sig själv för fara samt påtvinga andra en oerhörd press och även försöka påtvinga andra, den som varnade, ansvar för att reda ut situationen, då är man rejält pantad och dessutom enormt självisk.
Jag skulle aldrig, ALDRIG NÅGONSIN, utsätta mitt eget barn för något liknande, om jag hade tre barn och min situation var som ovan skulle jag ALDRIG tortera de andra på sådant vis, varför gör man så? Jag förstår det inte. Varför lyssnar man inte? Varför är man kvar i situationen när ingenting som man någonsin har gjort någonsin har hjälpt eller kommer att hjälpa?
Alla kanske ligger mördade där nu för allt jag vet men det är liksom bara: tugga och svälj, gapa stort och ta emot detta bajs som jag tvingar ned i halsen på dig och det enda du kan göra är att acceptera det!
Jag hamnar en våning ned för detta inlägg må hända men KOM IGEN!!!! Om min son hade reagerat på samma vis, då hade jag stannat upp och tänkt: vänta lite nu, vad är det han säger? Det kanske finns något som jag måste inse och förändra? Vad gör jag mot honom genom att agera på det här sättet?
Jag blir så oerhört trött.
Jag blir så oerhört trött.