Okej, jag försökte komma på någon text som inte skulle verka som om jag tycker att den här selfien är väldigt lyckad och snygg men jag misslyckades och får helt enkelt krypa till korset som den självälskande, ytliga person jag är. JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAG!
Herregud varför känner jag att jag måste ursäkta mig? Egentligen? Varför känner jag att jag måste tycka att jag är ful när jag uppenbarligen inte är det? Varför detta obetvingliga behov av att kuva mig själv, av att forcera en nedsättande känsla på mitt eget själv? Jag tycker inte att jag är ful, det fanns en tid, en lång, lååååååååååång tid när jag tyckte det, men jag tycker inte det längre, varför finns det då en arg del av mig själv som blir rasande och generad över att jag tycker att jag är... vacker?