Jag fick mitt svar på vem som låg bakom det hemliga numret; det var SÖS som ville meddela mig att jag har fått en tid för röntgen och ultraljud av det mysterium som är min västra hand och dess fixerade tumme.

Gunilla Persson från Svenska Hollywoodfruar har ett monumentalt ego och en mikroskopisk självinsikt. Jag har ett mikroskopiskt ego och en monumental självinsikt. Det skulle verkligen göra mig gott med en åtminstone halverad självinsikt, men det egentliga spörsmålet är väl huruvida min självinsikt verkligen är självinsikt och inte självkritik.

Ju längre in i denna roman jag kommer, desto starkare känner jag att Strindberg var ett riktigt stort rövhål.

Stoppa Donald innan det är för sent.

Kan ingen stoppa den här dåren?

                                        Och vad är det för några som röstar på honom?!

Visst; det amerikanska folket rapporteras vara missnöjda med politiken men att rösta på den här galningen vore som att bränna ned skolan för att man är missnöjd med undervisningsmetodiken.

Varför tar jag inte bort Lina från min blogglista?
Därför att det vore att erkänna att hon är död.
Om länken ligger kvar där den ligger så känns det som om hon fortfarande finns kvar, som om hon blott har gjort ett blogguppehåll, som om hon kanske är på semester och snart kommer tillbaka, men hon är på en resa som man aldrig återvänder ifrån.
Ändå förmår jag inte ta bort den.
Varje gång som jag sorterar i listan stannar mitt pekfinger i luften över namnet "Lina", tvekande, som om jag väntar på något som jag egentligen, innerst inne vet aldrig kommer att inträffa. Sedan klickar jag mig kvickt därifrån.
Medvetandets kapacitet till självbedrägeri är mäktigt.