snoka

Ni vet när man snokar utanför ett ex fb-sida? Joooo kom igen; alla gör det sluta spela så präktiga!
Ja alltså. När man snokar på sitt ex på fejjan, inte för att man fortafarnde är kär utan för att man är hederligt nyfiken eller kanske bara vill påminna sig själv om den personen och man ser bild på honom och man bara... skakar på huvudet i disbelief och tänker "...hur?? hur kunde jag vara tillsammans med den där?? hur kunde jag överhuvudtaget bli så ledsen när han dumpade mig?? jag borde ha känt lättnad!" och man kan inte titta på bilden längre än högst 3 sekunder för att det börjar krypa i kroppen annars, ja då var det bevisligen ingenting att hänga i julgranen.

DO NOT MESS WITH ME M*THERF*CKERS!

*slickar nonchalant min tass och sträcker i solskenet majestätiskt ut mig i min fulla längd som om det inte funnes någon morgondag, och funnes det så skulle jag äga den*

Jag är inte så stark som jag gör sken av.

Jag tänker ibland på mig själv som konflikträdd och att det är en del av mig själv som jag måste jobba med men... när det är skarpt läge vetifan?

Jag är inblandad i en konflikt på jobbet, jag har den smärre delen av den men ändock är/var min kollega upprörd på mig. I morse kom en annan kollega och sa att hon stängt in sig på rummet och satt där inne och grät.

Jag bara reste mig upp helt sonika och gick in till henne. Hon bad mig att lämna henne i fred men jag vägrade "jag går inte härifrån förrän vi har rett ut det här" sa jag bestämt men medkännande och så pratade vi en lång stund och jag förklarade rättframt för henne att det aldrig varit min mening att göra henne ledsen eller få henne att framstå som oprofessionell och jag gav henne en varm kram och sa "Jag vill inte att du ska vara ledsen, var inte det, det här ordnar sig och det var jag som gjorde det där felet och inte du"

Det var ganska modigt gjort av mig, om jag får säga det själv. Eller så har jag bara en rivande ångest som gör att jag absolut inte kan lämna människor ensamma, gråtande på sitt rum, jag bara måste agera även fast jag "tränger mig på" i deras sorg eller vad det nu må vara.

Förresten sa hon sen: "Jag är inte lika stark som du Anna" och då skrattade jag till lite småcyniskt och svarade: "Jag är inte så stark som jag gör sken av, det garanterar jag dig".

Jag har ingen lust i dag. Jag är digert trött och sur. Jag vill inte.

THE POWER OF CHRIST COMPELS YOU!

http://www.kissies.se/bloggtips

Jag hoppas, jag HOPPAS att hon skämtar! De där bilderna gjorde mig mer rädd än när jag såg "Fredagen den trettonde" för första gången...!

Lägg ned porren så blir allt bra!

Allt är porrens fel!

 

 

...fast vänta lite nu; är man inte väldigt, väldigt dum om man automatiskt utgår från att porren är normen? Bara för att man är ung är det inte lika med att man är dum, oerfaren, osäker, ja, men man är väl rimligen född med en viss grad av ...intelligens och slutledningsförmåga? Det är så ENKELT att skylla på porren "ta bort porren så blir allting bra!" jag skulle vilja säga som så att prolemet är djupare än så, det är inte porren i sig som är problemet, det är unga människors (oftast tjejers) stora osäkerhet och dåliga självkänsla och samhällets subliminala budskap om att tjejer ska underkasta sig, vara väna och duktiga, se ut på ett visst sätt och aldrig någonsin ifrågasätta eller verka "manhaftig".

Jag är trött i dag men det är trött på rätt sätt, inte trött som i vad-vet-jag, trött som i dagen efter jag joggat hårt, trött som i aggressiv på grund av att kroppen käker upp sockerreserverna och detta medför att jag högt ropar "FAN!" och andra mindra sockersöta utrop åt datorn, skrivaren och skannern när de enligt mig arbetar i medveten slow motion eller helt enkelt uppnosigt vägrar att utföra det som jag begär av dem.