Det där kunde missförstås.

Jag: Vänta, ska du på lunch?
Han: (stannar) Ja?
Jag: Får jag följa med?
Han: Men... du skulle ju vara otrogen? Jag: Det ska jag men inte på lunchen.
Han: Kom!

Otrogen, alltså som i att jag ska hoppa in och hjälpa en annan enhet, inte som i att jag ska... ni vet, inte för att jag är i ett förhållande men ändå, bara så ni inte får för er något.

lOvE

Apropå det jag skrev om tidigare i dag. Precis så. Det bara är så. Ett enkelt konstaterande.

Såna här historier gör mig lycklig. Jag upplevde en sådan historia på nära håll en gång, det var min kära mor det hände. Hon hade varit ensamstående i över 25 år, de senaste åren med en sjuk hemmaboende son, hoppet var liksom ute för henne, verkligen ute, tanken på kärlek för henne existerade inte varken hos henne eller hos oss runt omkring. År 1995, om jag inte minns fel, blev hon bjuden på en klassåterträff, där träffade hon bland annat en manlig klasskamrat som hon hade haft ett gott öga till för så länge sedan, han var fortfarande stilig men ingenting hände.

År 2006 satt hon i köket och telefonen ringde. Det var han. Han hade inte glömt henne efter alla dessa år, trots att de aldrig hade pratat mer än några få meningar med varandra, om ens det, trots att de aldrig hade haft kontakt genom åren överhuvudtaget, trots den enorma mängd vatten som passerat under broarna. Han frågade om hon ville ses. Det ville hon. De har inte vikt från varandras sida sedan dess.

Snart firar de 8 år tillsammans.

De är av samma skrot och korn...

...de där männskerna som håller fast hissdörren på väg ut i samtal med en kollega som befinner sig inuti hissen tillsammans med oss andra och vi ba: släpp för fan hissdörren och ha ert samtal annorstädes!!

Hygien... tekniker

Känner mig alltid skamsen inför städarskor/are, eller... det tar emot att skriva det såsom det tar emot att dra ut en visdomstand: hygientekniker (don´t get me started on that!)... därför att de är 99 gånger av 100 invandrade och jag tänker varje gång att hen kanske är hjärnkirurg eller kärnfysiker eller civilingejör och här går de och harvar och tvingas städa upp efter mig, typ, bara för att man i svedala måste ha genomgått en svensk utbildning, man har inte någon form av system för att testa dessa personer grundligt för att sedan sätta dem i arbete där de egentligen hör hemma och behövs, nej, nej, nej de måste gå 8 år på högskolan - IGEN, ja de kommer förresten inte in på högskolan troligtvis ty de måste plugga upp allting från grunden, lägg även till att de är just invandrade och den svenska smygrasismen är alive and kickin´ och de slutar som bittra busschaufförer som svänger så hårt i kurvorna att man likt en astronaut i träningscentrifugen får ansiktet utsmetat längs kinden i en bisarr men ofrånkomlig grimas.

Krejsi

SOm präster sjunger när de mässar "in nomini Christi aaaameeeeen" helt plötsligt, apropå absolut ingenting, till datorn: "och vart hittar jag deeeEEEEEN?". Ja. Jag är knäpp. På riktigt. Men jag gillar det så.

Lyckan!! När jag smidigt lyckas skapa ett nyhetsbrev i InDesign utan att bruka grova svordomar! Känner mig som ett geni!

Plötsligt händer det.

Hittade den här under mitt skrivbord. Bör jag hysa rädsla för ett kommande brak?