Föräldraprat

Missförstå... gärna...? Men jag gillar inte att småprata med andra föräldrar så som jag måste göra om en stund på fotbollsträningen, jag är inte... föräldraaktig på samma sätt som andra föräldrar är, om ni förstår vad jag menar? Jag är annorlunda och jag gillar det så, det är inte det, det är det att jag känner mig ansträngd när jag förväntas språka föräldraspråk och antingen inte levererar eller levererar men känner mig falsk och opersonlig. Jo ja jo jag vet att jag inte behöver vara äkta varenda sekund men det är så jag är; jag föredrar att vara äkte, eller känna mig äkta snarare och därför gnisslar jag mina psykologiska tänder när jag måste anpassa mig till formen, för det måste man emellanåt om man inte vill bli helt och hållet utanför olika sammanhang som man av olika orsaker måste ingå i, så fungerar ju livet, bit ihop och svälj (eh...?) liksom, men jag gillart inte. Nej. Det gör jag int´.