Eh... what? You crazy girl you

Måndag morgon. Har ingen lust. Sockerreserverna har sinat och kroppen börjar gnaga på fettet, detta gör kroppen SUR, ändå skall kroppen utföra 7 kilometers löpning till kvällen. Kroppen är arg. Kroppen vill ligga hemma på soffan och inmundiga socker, fett och salt, helst samtidigt, den vill ligga prick stilla och inta kolhydrater via porerna. Kroppen är en förbannad, slö latmask och den avskyr sinnet för att det tvingar den till att göra tvärtemot vad den vill, den skriker efter godsaker liksom ett förbannat barn invid lösgodiset men sinnet säger; "Nej, det är inte lördag idag" och kroppen ba: "Men ja VIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIILL!!!!" och sparkar med benen och fäktar med armarna och sinnet suckar och förflyttar sig i tanken till en tyst avskild paradisplats sit inga skrik når "Kom nu, vi måste betala" säger det ansträngt milt och kroppen gastar: "NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ JA VILL HA GOOOOODIS!!!" och sinnet försöker förhandla: "Om du kommer nu så kan du få en kaka när vi kommer hem men bara en" men kroppen går inte på sådana billiga knep "BUHUHUHUUUUUUUU NEEEEEEEEEEEEJ!!!" och sinnet börar bli aggiterad "Nu slutar du." och kroppen skriker; "Men jag känner mig YR och SVAG!!" sinnet biter ihop tänderna så hårt att de nästan pulveriseras: "Det bryr jag mig inte om. Nu går jag." och kroppen vrider sig som en arg orm och bankar febrilt med nävarna i ICA-golvet tills det märker att den inte får något gehör, då reser den sig upp, motvilligt och surt som någon på rökavvänjning som dessutom upptäcker att kaffet är slut, och följer efter sinnet med arga klampande steg.