Fångarna på relationsfortet

Eftersom jag är en nörd vad det gäller beteendevetenskap etc. så läser jag ofta på olika diskussionsforum, de mest intressanta trådarna är då förstås (?) relationstrådarna och det jag slås av är hur väldigt väldigt många verkar hålla varandra fången, man kontrollerar varandra likt någon slags geshtapo (stavning?) man blir ursinnig när den ena parten gör någonting utan den andre och så vidare in absurdum och ja ba... ett förhållande går väl inte ut på att hålla varandra gisslan? If you love someone, set them free, ni vet, personen kommer att komma tillbaka och vara hos er om den verkligen vill det, frivilligt, annars är det väl ingen mening? Ja, det är otäckt, det är en risk men det finns inget annat sätt om man inte vill sätta upp en regelbok för den andre, ett förhållande är förvisso baserat på en ömsesidig grund med ömsesidiga grundramar, annars kvalar det inte in i den kategorin, det är inte det jag menar, det jag menar är att man kan inte äga någon annan, man kan inte kontrollera dess tankar, fantasier eller drömmar. Och det där med att man ska vara tillsammans fysiskt i samm rum hela tiden jämt och ständigt som siamesiska tvillingar... jag kan säga att det skulle göra mig GALEN, jag behöver min självvalda ensamhet ibland, jag behöver att bara vara med mig, andas, tänka, vandra, det betyder inte att jag inte älskar, det betyder bara att jag vill känna tystnaden en stund och vila i den, sen kommer jag tillbaka, jag lovar, men försök inte, snälla, att fängsla mig. Vadan detta nu då? Venne. Kom att tänka på det bara. Aproå needy-forumtrådar. Jag dömer ingen, som sagt, jag bara observerar, lurar i vassen med kalla fiskögon (eh?) äh, nu spårade det här ur. Bäst att dammsuga lite.