Idag var jag på den sjukaste matematiklektion som jag har haft sedan jag var sju år och blev mobbad av min egen fröken.
Det började med att lärarhen marcsherade fram och daskade ned ett prov på mitt bord, trots att jag hade sagt att jag skulle börja på delkurs 3, jag tänkte att okej jag gör det väl då, det kanske är rutin att förfara så på det här stället.
Medan jag började skriva började hen undervisa med en hätsk och onödigt dominant ton, som om hen var intill döden led på att lära ut till idioter. En elev kom för sent och fick en hånfull uppläxning av läraren om att eleven borde göra som hen själv och ta pendeltåget för det var minsann ingen ursäkt till att komma för sent bara för att man inte hittade någon parkeringsplats.
Mina matematikspärrar sa i detta läge "Hej!" och gjorde sig hemmastadda i mitt huvud, följden av det blir att jag inte ens kan räkna ut vad 6*7 är, således fick jag massor av fel på testet. Lärarhen stolpade fram och tittade på resultatet, såg sedan på mig med en föraktfull min, sedan började hen att rätta det, högt och inför alla de andra; "Nej! Fel! Men herregud! Vet du inte att... (snabbrabblar matematisk formel" och jag kände hur mina öron långsamt blev röda och indignationen steg i mitt bröst "Jag blev lite stressad av att göra ett prov det först...", började jag, "Det är inget PROV" avbröt hen och såg nedlåtande på mig "det är en DIAGNOS", jag bara såg på hen "Å.. kej..." fick jag fram, helt peplex. Hen snörpte på munnen och stolpade tillbaka till tavlan "Jaja" sa hen "Du får själv bestämma om du ska gå här eller gå om alltihop!".
Sedan visade hen för en annan elev hur man ställer upp addition och när han inte begrep hens auktionssnabba icke-förklaring utbrast hen: "Men seriöst! Kan du inte bas-matematik?? Jag förklarade det ju just!".
Jag vet inte vad som flög i mig men jag bad hen att visa hur man ställer upp division, antagligen ville jag punktmarkera hens beteende på något vis eller så var jag bara i chocktillstånd över att plötsligt befinna mig i första klass igen. "Ge mig ett tal!" röt hen fram "Okej... 73 delat på 4" svarade jag, hen såg på mig som jag vore den dummaste människan i hela världen "Men HERREGUD! Det där var ju MULTIPLIKATION!!!" gormade hen. Nu började det koka inuti mig samtidigt som jag kände mig utskämd och förnedrad "Men ta något annat tal då!" ropade jag och sedan reste jag mig upp, tog mina saker och gick.
Hen stannade vid mig en stund senare när jag stod utanför receptionen för att byta kurs och frågade "Mår du bra?", "Ursäkta?" svarade jag "Du såg så konstig ut på lektionen, du blundade och höll på, men kanske ser du ut så när du lyssnar" jag bara stirrade på hen som om hen vore från planeten Mars tills hen gick iväg.
När jag en stund senare skulle handla på ICA var jag så upprörd och tankspridd att jag råkade ta fram miniräknaren när jag skulle betala, ty hens beteende var på pricken som Kommunens och tydligen är jag långt ifrån botad från mobbningen, dock har jag vad det verkar kommit till en punkt där jag är kapabel till att resa mig upp och gå, vilket det på kommunen tog 4 år innan jag gjorde.