Idag blir det den första dagen på 0 mg. Eftersom 50 mg. är som en fjärt i rymden så kommer det inte att bli någon större skillnad.
Sammanfattning av min nedtrappning:
Jag har upplevt gungningar, som om mitt medvetande var en liten båt på ett inre hav i full storm. Jag har varit lite dålig i magen. Udden på alla känslor har kommit tillbaka, vilket känns både jobbigt; som om jag har blivit lat av att inte behöva relatera till dem fullt ut, men också härligt och intressant, på tal om intressant; det som jag är intresserad av har fått ännu en dimension av intresse som känns fascinerande.
Jag var jätterädd för att mina sociala problem, fobi, eller vad en vill kalla det, skulle återvända, men det har det inte gjort, således har jag bearbetat bort det med medicinen som plattform, vidare var jag rädd för att depressionen skulle återvända, men det har den inte gjort. Jag kan nog förvänta mig att den kommer att återvända någon gång, eftersom min hjärna har blivit programmerad på sådant vis till följd av uppväxtmiljö etcetera, men det gör ingenting, det accepterar jag som en del av mitt liv.
Så. Tja. Det var allt.
