Och nu sitter jag här, i en simhall och försöker att se upptagen ut medan jag väntar på att min sons simlektion ska ta slut. Utanför glasdörrarna sitter hans kompis pappa och väntar även han, vi brukar prata men idag blev det märkligt eftersom jag lovat min son att sitta inne i hallen då han var orolig för att vattnet skulle vara djupare och jag föredrar att sitta själv för jag tycker att det är mycket, mycket jobbigt (och meningslöst) att kallprata om alldagliga ting, det få mig att känna mig konstgjord och märklig.