Det är väldigt mycket psyksnack idag, för det, beklagar jag, men jag kan inte alltid vara en munter Blondinbella (öh, va?) och även Blondinbella har fläckar, ty hon har minsann varit på psykakuten - det ni!

Änywho. Dagens psyktema till ära såg jag dokumentären "Sluten avdelning" från år 2009 och jag venne men jag tror nog att jag är en av få som ba: "Där vill jag jobba!!" jag hyser en övertygelse sannare än den Jean D´arc erhöll om att hon var Guds utvalda om att jag skulle kunna hjälpa och finnas för dessa människor och möta dem i deras yttersta nöd med en värme och trygghet och självklarhet som de aldrig någonsin tidigare mött inom vården. Jag tror att jag skulle kunna ge, inte alla, men många, av dessa människor hopp.

Tyvärr är det ett fuking gymnasiepoäng som står mellan mig och psykologprogrammet, medan artificiell intelligens kommer in där på grund av sina MVG´n och som vill göra karriär och som sedan sitter där i sin iskylda distans och skriver ut piller och läser ur textboken på ett mekaniskt sätt och undrar om pat. uppvisar apatisk regression samt tendens till suicidalt agerande.

Visset, är det inte?