Jag tror fan i mig att jag ska söka ett jobb som mentalvårdare så länge, för det finns ingenting, i n g e n t i n g som någon psykisk sjuk kan göra för att skrämma mig, provocera mig eller få mig att tappa min respekt för människan, jag har sett allt, hört allt, upplevt allt, jag har varit DÄR, som ofrivillig medpassagerare, offer och patient och nu vill jag dela med mig av min medkänsla och min trygghet för jag bryr mig inte om vad du har gjort, låtit bli att göra eller blivit utsatt för, jag sitter vid din sida hela natten, jag håller din hand när du har ångest, jag är inte rädd för den, jag vet att du är värd all kärlek och respekt och jag är här med dig tills demonerna går härifrån. De skrämmer mig inte. Jag vill finnas där i stället för den som jag inte orkar finnas där för därför att det är för smärtsamt, jag vill finnas där därför att det räddar mig själv.