En bra instruktion kan lyda: "Blanketterna finns i plåtskåpet".
Man ba: vilket plåtskåp?
Man ser sig omkring och det enda skåp i materialet metall som existerar i rummet är ett som står i chefens bås. Man tar en nyckel som man tror kan passa i dettta skåps nyckelhål, men den passar inte, naturligtvis. Så man går och hämtar en annan nyckel. Inte heller den passar. Den tredje då, eftersom alla goda ting skall vara tre? Nej, ej heller så. Man rycker frustrerat i skåpet, som skullo det få det att öppna sina dörrar och blotta sitt inanmäte i ren empati, men så förfar icke skåpet, ehuru det är ett dött ting bestående av förmodligen mestadels kolatomer, kisel och magnan. Man suckar och rätar på ryggen och bakom en har en kollega smugit upp och kollegan ifråga ser på en med höjda ögonbryn liksom någon som undrar vad som försiggår borta vid chefens plåtskåp och man säger något i stil med att man letar efter blanketter som ska finnas i ett plåtskåp i enlighet med instruktion och kollegan pekar på ett pyttelitet (ungefär i sådan storlek att en hustomte skulle få plats att bo där i) skåp som står under en pärm i en bokhylla och man nickar och ler och säger att jaha ja det är väl tur att kollegan vet var detta mystiska plåtskåp finns, men man säger inte ordet "mystiska" för då verkar man arrogant och kollegan nickar och beger sig bortåt.
Äh.
.