Hej cybervänner
Gissa vem jag såg idag, igen? Just det, den unge snubben. Den här gången vände jag mig om för att kolla på pendeldisplayen och råkade då titta rakt på honom som kom gående åt mitt håll, jag tänkte inte på det först, det var en sån där död blick man kan ge okända ni vet, sedan slog det mig i genans att det var han och jag tänkte att oj hoppas inte att han trodde att det där var en blick av otillfredsställd lust. Han stannade några meter framför mig på perrongen och såg åt mitt håll mer eller mindre konstant. Trevligt att ha en sådan ung och snygg stalker! Skämt å sido, det sammanfaller säkerligen eftersom vi verkar åka samma tider och inte på grund av någonting annat, ej heller hyser jag något specifikt intresse för den unga mannen ifråga, det är bara en intressant observation så här mitt i det vardagsgråa pendeltågsåkandet.
Ni tror säkert att jag är helt uppfylld av mig själv och inbillar mig att han går omkring och suktar i olycklig kärlek efter mig, då känner ni mig inte särskilt väl kära cybervänner (haha!) någon sådan uppfattning om mig själv hyser jag inte, hohoho! Nej men seriöst. Jag är en snart trettiosex år gammal morsa. Han är en ung hingst med hela förortskrogens utbud av bystiga, vaniljparfyms doftande, blonderade unga damer framför sig likt ett smörgåsbord av åtrå.
Hur blev detta plötsligt sexuellt nu då?
Ah ignorera, jag befinner mig i en luddig förkyld värld full av verklighetsfrånvända chenanigans.