Flashback

Jag var 22 år. Jag och exet åt lunch på Mc Donalds i Solna centrum där vi jobbade, i Solna alltså, ej i centrumet. Exet var vid denna tid en sk. "rave´are" och rave-stället Docklands skulle ha sin sista fest innan nedläggning, han berättade att han och en kompis hade fått tag i varsin biljett till det. Nu kommer det hemska: jag blev skitsur och jätteupprörd, för hur kunde han vilja gå på detta utan mig, nu, när han hade en tjej och jag vet inte det ena med det andra. Han förklarade att vadå det var den sista spelningen på Docklands och han ville inte missa det men jag reste mig upp och stormade ut.

!

Han gick aldrig på festen. *skäms* Usch. Fy. Hemskt.

Notera att jag var en nästan helt annan person på den tiden. Jag var extremt osäker, rädd och hade sjukt låg självkänsla, jag var dessutom väldigt svartsjuk som ni märker, det bottnade i min extrema osäkerhet, naivitet och ungdom.

Tänk om jag skulle bete mig så idag?  Det skulle aldrig föresväva mig. Så skönt att det finns något som heter personlig utveckling. Fast jag hatade mig själv hela tiden när jag var sådan för jag förstod ändå någonstans att beteendet egentligen inte hörde till min sanna natur utan att det var något som tillfogats mig under mina dåliga år full av dåliga erfarenheter.