Nä. Men så kan jag inte skriva även om det är så jag känner (och även trots det att det faktiskt är mitt mål), ända ut i minsta kvark av min existens. I stället, för att värna om mitt eget skinn (och min inkomst) måste jag sitta och hitta på mål och motivation och det tar emot så till den milda grad att min vänstra hand får tvinga den högra att skriva genom att hålla fast den och forcera den att göra det, precis som i en sån där film från femtiotalet när någons ena hand plötsligt får ett eget och ont liv och försöker strypa en etc. Om det är något jag avskyr så är det oäkthet och oärlighet och att då tvinga sig själv till rena lögner, till klyschigt skitsnack om hur otroligt motiverad och stimulerad jag känner mig, det är näst intill ogörligt och jag biter ihop mina käkar med våldsam kraft medan jag producerar den ena lögnen efter den andra och bävar inför det ögonblick då jag måste redovisa mina lögner med ett leende på läpparna och ansiktet fullt av falsk entusiasm inför något som jag skiter så fullständigt i att jag bara skulle bli lättad om det brann upp.