Jag vet inte hur det gick till eller varför men jag har liksom blivit kontorets inofficiella psykolog; när något har hänt i organisationen, på kontoret eller i korridoren så kommer de in till mig, stänger dörren, sätter sig ned och talar ut om det i cirka 30-40 minuter, precis som hos en riktig terapeut. Jag finner det oerhört lustigt ty jag är blott en liten administratör.
Fast jag tar det som en enorm komplimang att de känner förtroende för mig dock blir det en konstig och lite jobbig sits för mig ibland för de pratar även om VARANDRA med mig; en person kan komma in bearbeta sin irritation över en annan i gruppen och en timme senare kommer just den personen och bearbetar den som tidigare var inne hos mig å ja ba: ... mmm... jaa... ojdå... hur fick det dig att känna? (antecknar i block).

Närå. Jag antecknar inte i block. Jag frågar heller inte om hur saker får dem att känna. Fast konstigt blir det för det innebär att det inte finns någon som JAG kan psykologa hos för det skulle innebära ett förtroendebrott.

Det är väl just på grund av ovanstående som jag försöker att komma in på högskolans psykologprogram. I´m a natural born therapist, the psycology whisperer, jag föddes med Freudglasögon och skägg hehehehe

Närå. Jag är ingen Freudian. Jag håller inte med om att allting utgår från PENIS.