Tack!

Ringde polisen i går och fick dem att komma och hämta ett elakt fyllo som misshandlade sin fru, rot in the fyllecell ass hole! Polisen ringde mig och jag fick gå och vittna eftersom mannen var för berusad för att höras, han såg mig, men allt jag har att säga är; my pleasure mother f*cker. Det hände när vi satt på en uteservering när vi kommit hem från den underbara bilresan, mannen ställde sig upp och skrek och hotade och betedde sig ytterst skrämmande, då inträffade något mycket intressant; min mamma blev rädd och kröp ihop och återgick genast till terrorskydd-mode (eftersom det triggade minnet av min kära fars vilda fylleäventyr) men jag, förvånade mig själv, genom att bli apförbannad, helt utan tillstymmelse till rädsla fick jag bita mig i tungan för att inte bara resa mig upp, stolpa fram och sparka den jäveln på pungen och skrika "DU?? HÅLL FÖR FAN KÄFTEN!!" i stället ringde jag omedelbart polisen under min ängsliga mammas protester. Rädslan, som en gång var en lika stor och naturlig del av mig som min andning, är helt borta. Det känns så befriande. Om jag kunde skulle jag skicka den vackraste blombukett till den fantastiska terapeut som behandlade mig under 3 års tid, och tacka för att hon hjälpte mig till frihet.