Det var en gång en utekväll och jag dansade med en galet snygg och rar kille och han höll mig tätt intill och sjöng med i en låt "All of my life I´ve prayed for someone like you" och när han sjöng de sista orden höll han mig än hårdare, som om det faktiskt var mig han menade och jag tänkte att nu... kanske? Men nej. Långnäsa.
Min hjärna är lite som min egen personliga Nelson.
