![]()
Varje gång jag ser en etta ovanför den lilla pratbubblan som indikerar att jag har fått ett nytt mejl så får jag alltid en knut i magen. Denna lilla rosett av ångest viskar att det är nu, NU, det har hänt, nu har jag till slut blivit AVSLÖJAD! Avslöjad? Undrar ni, vad kan hon mena med det? Begår hon regelbundet urkundsförfalskning eller något i den stilen? Nej. Känslan av att ha blivit avslöjad rör inte något straffbart brott som kan finnas listat i brottsbalken, känslan av det stora avslöjandet rör snarare ett "socialt brott" eller hur jag ska beskriva det, alltså känslan eller tron att nu, nu har jag gått för långt, nu har jag fått ett mejl där någon bekant eller vän har fått nog av mig, mina horribla inlägg och pantade, pinsamma åsikter, nu vill den här vännen visa mig sin avsky och sin besvikelse inför vilken ointelligent tölp jag visat mig vara, det trodde den aldrig, jag är avskyvärd et cetera och borde sudda ut alla mina fb-inlägg och radera mitt konto och vännen kommer nu att med omedelbar verkan avsluta sin vänskap med mig. Vad är det här för knaserier? Tänker ni. Varför tror hon sådana hemska saker om sig själv? Jag har inget direkt svar på den frågan, ej heller har jag något svar på vadan denna känsla av falskhet härrör i från, jag vet inte varför jag alltså känner att jag spelar något slags spel i vilket jag inte är mig själv utan ger sken av att vara någon annan mer intelligent och renodlad och att jag egentligen är precis tvärtom, ovärdig kärlek och vänskap. Kanske, troligtvis, kommer sig detta av en kompott bestående av att ha blivit utsatt för allehanda mobbning från olika källor, svek osv, kanske kommer sig detta av att 2 av mina bästa barndomsvänner i vuxen ålder plötsligt vände mig ryggen och skrek ut vilken hemsk människa jag var, att jag aldrig varit någon vän, att de bara varit min kompis för att jag hatade alla andra och därför kände de sig utvalda etc. Tja. Vem vet.