Jag får känslan av att min dator är en levande varelse med endast en enda sak i sinnet; att sabotera genom att förnöjt hojta ut att den minsann inte hittar filen! Eller invalig command! Eller error in 235! Det är nästan så att jag hör den skratta när jag för fjärde gången vilt hamrar in lösenordet och den svarar att det är fel fastän jag vet att det inte är fel och så låser den sig och SPINNER av välbehag över den irritation den lyckats åstakomma.
