http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17036687.ab
Förstå att leva med en skam och en skuld (mental) av den digniteten, det är omöjligt om man inte är psykopat. Fyfan stackars människa.
Det jag tänker på som kanske inte hör till saken är hur folk till synes enkelt kan komma förbi sin överlevnadsinstinkt, jag vet förvisso att grav depression kan släcka den helt men det ska ändå väldigt mycket till för att faktiskt genomföra ett självmord. De flesta behöver någon typ av drog eller medikament för att kunna göra det och det är min skräck om någonting någon gång skulle hända mig som skulle kräva att jag gjorde slut på mitt liv (jag vet en sak som skulle kräva det, om något skulle hända min son, då är djag klar) att jag då inte skulle kunna ta mig förbi instinkten, då är min andra förhoppning att jag får bli mentalsjuk för resten av livet men det är ju ingenting man kan välja att få bli, tyvärr, i ett sådant fall.
Vilka makabra tankar så här på eftermiddagen, jag beklagar men det här är något som jag ibland tänker på, det gör nog alla mer eller mindre, särskilt föräldrar.