Det ovanliga med drömmen är också att jag aldrig har drömt så förut i hela mitt liv, om honom, på det sättet, alltså, mina drömmar har alltid handlat om vansinne och skräck, flykt och rädsla och på senare år bara om ursinne, hat, ilska och att jag skriker honom rätt i ansiktet så hårt att jag tappar rösten.

Och nu detta. Var kom det i från? Och varför?