Jag kan inte lämna någon i sticket.
När någon är ledsen eller sjuk, till exempel på arbetsplatsen när någon gråter eller har blivit psykiskt sjuk (hände på mitt förra jobb) eller har fått cancer (hände i dag), eller en bekant blir lämnad av sin man och får reda på att han har ett barn med en annan kvinna (hände förra veckan), så kan jag inte låtsas som ingenting eller vara "respektfull" och "lämna ifred", inte så att jag går på som en ångvält men jag måste visa att jag bryr mig, anpassat efter just den individens personlighet, så klart, det går emot min atomstruktur att lämna ifred, att inte störa, jag måste störa om så bara med ett enda ord eller en klapp på armen, en kram eller ett "hur är det?" och jag skiter i om det är opassande för jag lämnar ingen ensam (såsom jag blivit lämnad) och jag kommer aldrig att göra det.
Behandla andra såsom ni själva vill bli behandlade ungar.