När jag gick i grundskolan, mellanstadiet och första delen av högstadiet, tjatade lärarna på mig att göra någonting av mitt skrivande, det blev aldrig så därför att jag förlorade självkänsla och hopp och what ever, det fanns ingen i min vardag som stöttade mig, snarare tvärtom. Idag känner jag mig som ett misslyckande som har haft en stor talang i min hand och bara låtit den glida ned i den bajsfyllda toaletten. Och det är ju ingen annans än mitt eget fel. Är talangen förlorad eller bara förträngd?