Det där har alltid tett sig obegripligt för mig, för i en familj accepterar och älskar man väl varandra hur man än är och hur man än väljer att vara, eller vadå?

Det skulle ju vara jättemärkligt om jag skulle frysa ut mitt barn på grund av att han valde att i stället bli en hon, naturligtvis skulle det kännas väldigt konstigt och det skulle ta emot och skava i mina inpräglade normkanter men hur man än vrider och vänder på det så är det mitt barn som person som jag älskar och inte hans könstillhörighet.

Hur rättfärdigar dessa föräldrar detta för sig själva?