Jag inser att min reaktion inte står i proportion till det inträffade, mina händer skakar så hårt av ilska att jag skriver fel på orden i mina sms, antagligen, eller nej, inte antagligen, det är den undertryckta ilskan som kommer upp till ytan över de fyra år av mobbing som Kommunen utsatte mig för, så jag försöker att stilla mig lite, men sedan tänker jag; varför då? Jag stillade mig i fyra år, inte bara inför mobbarna på Kommunen utan också inför sådana som NN och jag vill inte stilla mig något mera, jag vill få kalasartade utbrott och reagera med vitt ursinne, det har jag rätt till för jag är, faktiskt, också en människa. Sådeså.