Ni vet när man försöker minnas en bit av information, något som man kanske alldeles nyss eller i förra veckan mindes, något som man vet att man vet, till exempel ett namn, en stad, en sång, en människa eller ett djur, som till exempel talgoxe;

och det är bara svart. Man känner på ett märkligt men ändå högst irriterande vis att informationen finns där inuti den hårdkokta havregrynsgröten, den är bara dold bakom någonting, inkapslad i någon kammare och vägrar att komma fram hur mycket man än trycker på, så till slut ger man frustrerat upp.

Två timmar senare sitter man på pendeltåget och bara: TALGOXE!

Varför gör hjärnan så?