Klockan 13 är det prov i bråkräkning, just nu känns det som om jag kommer att fixa det, men det är så med matematiken att man aldrig kan veta förrän man sitter i skolsalen med testet framför sig, ty en kan få hjärnsläpp delux eller analyshybris, tricket är att, som förra gången, tänka och känna: SKIT SAMMA och bara räkna utan att överanalysera eller känna panik, det blir oftast mest rätt, i annat fall riskerar man att fastna i resonemangsloopar som inte leder  någonstans. Det svåra med tricket är att framkalla SKIT SAMMA, för det går inte att forcera fram ett sådant tillstånd om man egentligen känner: FAN JAG MÅSTE FIXA DETTA!

Min hjärna gör ont.