Jag kan inte sätta fingret på exakt vad det är med den som hetsar mig till sådant intensivt ogillande att jag vill se den död. Död och blödande. Den utstrålar någon form av beskäftighet. En förträfflighet som fastnar och irriterar likt ett ögonfranshår under ögonlocket. Man föreställer sig att den lever och andas för Trygghansa och att den därmed är fariseisk i sina göranden. Dess fullkomliga och självgoda tro på Trygghansa är liksom en pingstväns egenkära helighet inför den enligt församlingen enda sanningen.
Jag vill klippa vingarna av fanskapet.