De sitter under trädens skugga, lutade mot kyrkans vägg, jag ser dem från bussfönstret och jag tänker; så ironiskt; där sitter de fallna, lutade mot tolkningen av moralisk överlägsenhet, men vad är mest fult? De fallna, med spritflaskan likt en moders spene i sin mun? Eller de skenheliga innanför muren?

Tja, jag föredrar de fallna, för när man har sjunkit ända ned till botten, då finns det ingen prestige kvar, ingen oärlighet, inget begär efter makt, det finns bara det allra fulaste och det mest oälskade, och det är just den råa ärligheten i all sin misär som förtjänar den största kärlek av dem alla och om sådan kärlek når dessa fallna då kan de bli de största, de mest ödmjuka och de mest visa som någonsin vandrat på denna jord.

Så tänk på det, nästa gång du ser a-lagarna utanför ditt köpcentrum.