24 personer sitter i ett rum. Medelåldern i rummet är cirka 55 år. 6 personer av de 24 är kvinnor, resten är män. Mötet är generellt hätskt med en passivt aggressiv underton. När man kommer till den sista punkten på dagordningen begär en äldre man ordet. Det han har att framföra är massiv kritik gentemot en person i rummet men han nämner inte personen vid namn, alla är dock medvetna om att det är just denna person som han menar, mannen har inga skrupler rörande det, ty han vill använda denna kritik till ett vapen mot de i rummet som är hans motståndare till vilken han räknar den person som han kritiserar trots att hon inte har någonting överhuvudtaget att göra med hans och hans gelikars inre stridigheter. Mannen säger, med en njutningsfullt raljerande ton att han inte har fått några handlingar på flera månader och att detta i hans ögon är ett gravt brott mot demokratin, det är oacceptabelt och han har inte varit med om liknande undanhållande av information och misslyckat, horribelt och imbecillt arbete sedan han flydde från Chile på 1970-talet.

Den ansvarige personen i rummet svarar och frågar varför han inte har kontaktat henne om han nu inte har fått några handlingar på flera månader, vidare har hon kontaktat honom flera gånger och frågat om han har någon portkod därför att budfirman kommer inte in i hans port, men han har inte svarat på hennes kontaktförsök.

Detta bemöter mannen genom att triumferande och nedvärderande utbrista: Det var inte konstigt - jag har nämligen ingen kod på min port! HAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!

Och alla gubbarna i rummet skrattar rungande med.

I det skedet borde hon ha rest sig upp och gått ut ur rummet för att aldrig med komma tillbaka, gärna med avskedshälsningen: Dra åt helvete era jävla fittor.

I stället fick de betala henne nio månaders lön för att göra ingenting på deras bekostnad. HAHAHA.