Till min egen förvåning upptäcker jag att jag blir så upprörd över det som jag skriver att mina händer skakar, vilket egentligen inte är någonting att förvånas över.

Det som jag skrev var bara en liten scen i ett stort pågående drama som vår huvudperson var delaktig i, men som en annan person sa till vår huvudperson: "En enda av de sakerna som du har berättat för mig räcker för Arbetsmiljödomstolen ska döma de här människorna för synnerligen kränkande särbehandling.".

Vår huvudperson blev till ett slags verktyg för att ventilera oförmåga att förstå vad det var man egentligen förväntades förstå och verktyget använde man med glädje så att någon annan skulle få bära hundhuvudet av dumhet som egentligen var ens eget.