Jag tror att det har med 3 saker att göra.
- Jag är "för" säker
- Jag är fri
- Jag agerar inte
Med säker menar jag att jag (och detta har jag till fullo förstått efter att ha fått se mig själv på film när jag blivit grillad av en känd journalist/mediatränare) utstrålar en otrolig säkerhet, ett lugn och en stor kunskap. Mina rörelser, min röst, det jag säger, allting visar att jag är väldigt stark och att jag inte går att lura, det visar att jag är min egen och att jag är modig. Jag är inget kuttersmycke, för att uttrycka sig frankt.
Jag uppfattas antagligen som "jobbig" av ett visst antal män så tillvida att med mig krävs det en viss ansträngning, jag hänger inte bara med och fnissar eller böjer mitt huvud i underdånighet, tvärtom ifrågasätter jag, vill diskutera och blin utmanad.
Jag dömer dock inte kvinnor som är på det osäkra viset, alla kan inte vara som jag och alla bör heller inte vara det och jag är definitivt inte bäst i världen bara för att jag är den jag är.
De män som inte finner mig jobbig tror jag kan bli skrämda av mig och min säkra rättframhet, jag gör dem osäkra och kanske ser de mig som ouppnåelig, vilket är mycket ledsamt.
Jag drar inte alla män över en kam nu, jag talar blott utifrån min egen erfarenhet och min egen uppfattning om män överlag, jag förstår ju att inte alla män per utomatik är på detta vis, det jag säger är att merparten av de jag träffat är sådana och att merparten av den manliga befolkningen är sådan till följd av århundraden av samhällsligt patriarkatsikt arbete.
Med fri menar jag just det jag nämner ovan; jag dömer ingen, varken andra eller mig själv. Jag har förmågan att se ur ett vidare perspektiv och förstå bakomliggande orsaker. Jag är inte rädd.
Jag letar inte aktivt efter en partner. Jag är mycket självständig och känner inte att jag behöver en karl för att vara hel, det är inte det min ensamhet handlar om men detta ligger mig ändå i fatet för om jag inte letar hur ska jag då kunna hitta någon?
Summasummarum: jag borde ändra mitt beteende för att få en man. Jag borde sluta med att vara så "manlig" i mitt beteende och bli mer "kvinnlig", jag borde klämma in mig i korsetten och de kinesiska fotsnörena och nicka sött och feminint när de vuxna talar om viktiga ting. Jag borde måla min match.com-sida med fjärilar och rosa glitter och fnissa åt varenda litet skämt som skickas i min väg. Jag borde kanske till och med vara mer som Blondinbella. Lite... dum.
Men jag kan inte!