Hejsan

Jag vill inte verka som en plåga i röven men det finns ingenting så skönt som att löpträna (OK det gör fasansfullt ont emellanåt men yadayada det är smärta som går att kontrollera, som jag vet är högst tillfällig och när den är borta så är den verkligen BORTA om ni förstår parallellen) det flåsar bort spänningar och ångest, hela kroppen blir alldeles mjuk efteråt, den liksom njuter och så tillkommer ju allt det där med att känna att man har åstadkommit något, man har utfört någonting jobbigt och fullföljt det. Stått ut, if you will. Nu är man verkligen värd maten och vilan, om ni hajjar tugget.

För övrigt blev jag utsedd till projektledare i en utbildning jag går halvtid och i dag blev jag utsedd tillsammans med en annan, vansinnigt duktig kille, duktig på att bli intervjuad och hålla föredrag, att hålla presentationen inför en representant för ett stort företag.

No need to feel pressured!