Idag är det byte i Knofabriken och som alltid är jag så glad att jag vill springa hela vägen till dagis, hela min själ jublar när jag ser honom där på gården, denna vackra, fantastiska människa som älskar mig helt villkorslöst trots alla mina tillkortakommanden och som jag älskar honom, min kärlek går inte att beskriva i ord, den är större än allt, den omfattar allt och betyder allt, den finns i varje cell av min kropp, i varje andetag, varje tanke, varje beslut, varje hjärtslag.
Innan jag fick barn var jag övertygad om att det där bara var nonsens, det är väl klart att jag kan förstå hur mycket man älskar sitt barn, det där är bara någon larvig föräldraklyscha! Tänkte jag.
Men jag hade helt fel.
Jag är så glad att jag hade fel!