Detta skrev jag på mitt ex FB nyss: "Hurra på Fars dag för världens bästa pappa! Du är en fantastisk förebild för vår son och jag kan bara önska att jag hade haft en sådan kärleksfull och engagerad pappa sälv, det är guld värt." med bifogad bild.
Alla hans vänner kommer tycka att det är väldigt "konstigt" skrivet av hans ex, de kommer att tro att jag skriver det för att jag vill ha honom tillbaka för i gemene mans värld finns det ingenting sådant som att hoppa över lådans gränser, gratulera sitt ex på facebook offentligt på ett sånt kärleksfullt sätt - she´s on a mission!!
Men näe. Jag är inte på något uppdrag, det jag säger det menar jag utan andra intentioner än att jag menar det (oftast, om jag är in löv har jag ju såklart en underton i det jag säger) och jag har alltid ansett att det är ett enda stort slöseri med tid och energi att vara bitter och älta i stället för att välja att lämna allt det där smetiga bakom sig och i ställer uppmuntra och belysa det fina och bra i sina närstående, till och med i sitt ex.