Jag tycker att det är skitlöjligt av de andra föräldrarna att ignorera mig för att jag och A' s pappa inte lever ihop, nu kan det ju vara så att de ignorerar mig för att jag är en sinistert otrevlig människa, det kan jag inte vara säker på, men jag gissar att jag inte är det och då finns det bara en orsak till detta sandlådebeteende, och hur märker jag detta? Jo när jag och A's pappa står och pratar och en förälder som är bekant med honom kommer fram, då hälsar denne inte på mig. När jag säger "Hej" så kastar den en hastig, avvisande blick på mig och säger snabbt "Hej" och återgår till ignorerandet. Till och med när jag bidrar med ord till konversationen verkar personen inte lägga märke till min existens, å ja ba: Va faaaaan, det är BARNEN som går i grundskolan, inte vi. Skärp er för fan töntar, vi är inte bittra fiender och ni behöver inte välja sida, ens om vi vore fiender skulle ni behöva göra det.

Varför gör man så? Eller är det det ack så fjantiga farlig-singelkvinna-syndromet som spökar? Nu är jag ju inte singel men det kan ju inte de veta.